Vad gör du i morgon?

Inget vet med säkerhet vad som kommer hända i framtiden.

Om man utgår från att framtiden kommer se ut som det ser ut i dag så är man rimligtvis lika bra förberedd att möta framtiden som man är att möta samtiden. Eller hur?

Nope. Helt fel!

Om man vet en sak så är det att oavsett om man vill det eller inte så förändras världen och att ju sämre du är att på att förstå och ändra dig minst lika snabbt som omvärlden gör avgör i vilken utsträckning du har rådighet över din egen framtida situation.

Det är alltså bättre att göra kvalificerade gissningar på hur världen ser ut i morgon än att utgå från att den kommer se ut som den gör i dag. I scenario två har du med all säkerhet fel. I scenario ett har du bara troligtvis fel men du blir också klokare för varje gång du tvingas revidera dina kvalificerade gissningar. Någonting som givetvis ska göras ofta.

Jag säger inte att förvaltare är status quo vurmande stagnationsverkare. Deras roll är (eller ska åtminstone vara ) att effektivisera. De är de som tar hem baconet i dag, varje dag. En fantastiskt viktig uppgift. För utan dem klarar man sig inte igenom dagen.

Krocken kommer när man förvirrar brandsläckarmetodik med utveckling. Det är från lite för många perspektiv för bra att släcka bränder. Delvis är det tacksamt för man blir hjälten som löser problem och samtidigt är det ingen tvekan om vilka problemen är. Det brukar sällan vara så stor tvekan om prioriteringar i sammanhanget heller.

Är man proaktiv och försöker förhindra att bränder uppstår så riskerar man alltid att göra en felbedömning och slösa resurser eller i värsta fall upptäcka eller starta en helt ny brand. Dessutom är det få som belönar dig för att det inte brinner.

Skillnaden på de två är hur man ser på begreppet risk. Om du ser på det du jobbar med som en låda i ett föränderligt bad kan du antingen försöka upprätthålla lådans position och struktur i badet eller förstå badets förändring och anpassa lådan till badets förändring. Ju mer energi du lägger på att upprätthålla det du har, desto mindre energi har du att lägga på det du egentligen gör inuti lådan. Ju mer energi du lägger på att förutspå och möta badets rörelse desto större effekt har dina handlingar i lådan (om det fortfarande är en låda).

Lite för ofta konstaterar jag att de som jobbar med platser varken förstår förändringens mekanismer eller hur man möter dem i sina projekt. Projekt som är klara först om 10-20 år baserar sina beslut på hur verkligheten ser ut i dag istället för att försöka sig på kvalificerade gissningar om hur den ser ut när projektet står klart.

Två exempel. Volvo säger idag att de kommer ha självkörande bilar på gatorna 2017. Tesla och BMW har tidigare sagt att de gör samma sak 2016.

Självkörande bilar kommer inte behövas parkeras. Drar man det ännu längre så kommer du inte heller behöva äga en bil om den kan komma och hämta dig när du behöver den. Det här kommer troligtvis påverka P-normer, infrastruktursbehov, chafföryrket och säkert mycket mer.

Så, om fyra år är självkörande bilar verklighet, ändå utgår stadsbyggnadsprojekt från att världen när deras projekt är klara om 15 år ser precis lika dant ut som den gör i dag.

Richard Branson ska ha sagt att när man om 20 år tittar tillbaka till i dag så kommer man inte förstå vad man hade kontor till. Utan att gå in på hur rätt jag tror han har så kan konstateras att kontor har idag en central roll i alla stadsutvecklingsprojekt.

Man kan undra varför.

Författare: Martin Palacios

Hjälper beslutsfattare, ägare och styrelser att metodiskt och över tid lägga sin begränsade energi där den gör mest skillnad. Nås på +46761108901 eller martin@palacios.se. Twittrar som @palace.