Trähus kan bli för oss vad oljan är för Norge

bild (1)

I veckan publicerade tidningen Direktpress en artikel om att trähus-boomen än så länge uteblivit i Stockholm. I den får jag säga några ord om varför det miljömässigt egentligen spelar mindre roll att trähus inte byggs i Stockholm men att det uteblivna symbolvärdet är desto allvarligare.

Jag har tidigare skrivit om samma sak i tidningen trä. Vi är det enda landet i världen som både har aktivt skogsbruk, råmaterialvolymer, möjlighet att industrialisera och exportera trähus som faktiskt bidrar positivt till CO2 nivåerna i atmosfären minskar. Man säger slarvigt att ett trähus binder lika mycket kol i sitt trä som två betonghus släpper ut när man tar fram dem. Och så länge trähusen står kvar är också kolet bundet i dem.

Under de närmsta 50åren ska det byggas lika mycket som det byggts under hela mänsklighetens historia fram till idag. En byggnation som främst kommer ske i städer och främst i Afrika och Asien.

Det finns ett möjlighetsfönster med enorm potential att förmå de här städerna att byggas i trä från skog med aktivt skogsbruk av trähus konstruerade att leva i några hundra år. Men det här är också ett möjlighetsfönster som alla andra. Det är bara öppet en stund och agerar man inte så missar man också tillfället.

En viktig del i det här pusslet är att trovärdigt övertyga världen om att trähus är rätt sak att göra. Som jag ser det är enda trovärdiga sättet att själva äta vår egen hundmat och i handling visa att vi tror på trähus.

Författare: Martin Palacios

Hjälper beslutsfattare, ägare och styrelser att metodiskt och över tid lägga sin begränsade energi där den gör mest skillnad. Nås på +46761108901 eller martin@palacios.se. Twittrar som @palace.