The road to hell is paved with good intentions

Det här är en återpublicering från min facebook.

Apropå platsers kidnappade varumärken. Eller ”dåliga rykten”. Jag har under det senaste året fått möjlighet att arbeta med några platser som anses utsatta.

I samtliga som jag tittat på har de som bor där fått det bättre över tid. Högre utbildning, högre inkomst, högre sysselsättning, lägre sjuktal.

I samtliga fall så har priset på fastigheter och bostäder utvecklats sämre än marknaden generellt. Finns även exempel där de faktiskt gått ner i pris.

Så, trots större köpkraft. Lägre priser. Weird. Affärsmannen i mig säger att här finns det en prispremie att ta ut.

Så, vad beror det här på då?
Det är nästan som det utvecklats två parallella verkligheter av samma plats.

Eller om man vill, två varumärken för samma plats. Ett definierad och tolkad av de som bor och verkar på platsen och ett skapat och förvaltat av stockholmare, arkitekter, politiker och andra som har andra främsta intressen än att skapa en bra livsmiljö för sig själva på den platsen.

Senast i veckan satt jag på ett seninarium i konstakademien ordnat av handelskammaren där det flitigt gjordes debila tvåöresanalyser av ”problemen i Husby”. Det var bekymrat och mycket problemorienterat. Givetvis ofta med arkitektur som lösning.

Samtidigt har jag initiativtagarna till streetgäris i mitt twitterflöde. En handfull unga tjejer som bor i Husby och som mycket skickligt blivit en röst för de som bor och verkar i Husby. Det de kommunicerar är inte samma sak som man läser i tidningarna. Inte samma sak som sas på frukostseminariet. Det är ett hoppfullt, starkt och stolt Husby de pratar om.

Men streetgäris sitter inte med i seminariet på konstakademin. Det gör däremot en namnkunnig och högprofilerad arkitekt som samtidigt lanserar ett grandiost program att i dialog lösa problemen i bl.a. Husby. Recept för andras lycka. Givetvis med sig själv i huvudrollen.

En annan intressant grej jag upptäckt under året är att skadeverkan som den missriktade välviljan skapar är större än alla andra negativa krafter tillsammans. De som har som främsta drivkraft att vara behövda vill inte skapa en värld där de spelat ut sin roll.

Jag fick lära mig ett citat på seminariet. ”The road to hell is paved with good intentions” -Madonna.

Jag tycker det var väldigt talande. Vi gör saker för andra. Saker som inte är efterfrågade, inte upplevs som hjälp och som egentligen bara motiverar oss för att det gör oss behövda.

Det är därför jag tycker det är otroligt glädjande när jag tycker mig se att resultatet av senaste veckornas händelser verkar bli att varumärket för några platser med dåligt rykte tas tillbaka av de som bor och verkar där. För för dem handlar det inte om att lösa problem utan om att överrösta de andras nidbild med sin egen stolthet och hoppfulla bild om den framtid man vill möta där.

Författare: Martin Palacios

Hjälper beslutsfattare, ägare och styrelser att metodiskt och över tid lägga sin begränsade energi där den gör mest skillnad. Nås på +46761108901 eller martin@palacios.se. Twittrar som @palace.