Stäng alla dåliga skolor

Kvalitet på skolan är en av de faktorer som har högt upplevt värde på platser. Det är också en av de faktorer som ställer till mest om de inte fungerar. Det här är inte menat som en politisk post. Mer som en reflektion över det jag sett under mitt arbete med platser och en tänkbar väg ur de utmaningarna jag mött på.

Om allt platsarbete föregås av en intention att möta den framtid man tror på kan man argumentera för att ge platsens unga en framtidstro borde vara högt prioriterat. Kanske högre än det mesta.

Bortser man från den självklara anledningen att det är rätt sak att göra som samhällsbyggare så finns det även mer taktila, omedelbara belöningar i form av minskad skadegörelse. Unga som inte tror att det finns någon framtid och utan fasta strukturer att hålla sig fast i har en tendens att gruppera sig. Starkast vinner, gäller både i gruppen och för deras omvärld. Det blir för det mesta ganska tråkigt för någon till slut.

Oavsett hur skolan bedömer sin verksamhet och oavsett hur de politiska ambitionerna ser ut så finns det på många platser med lite uppförsbacke en hård verklighet som inte riktigt passar in bilden av vad som är önskat läge. I de skolorna handlar det sällan om att nå upp till nationella mål. Det är mer en fråga om att klara sig igenom dagen.

De som arbetar med de här skolorna är såklart otroligt angelägna om sina elever och gör allt de kan för att fullfölja sina utbildningsuppdrag under de förutsättningar som finns. Få av de som jobbar med de här skolorna kan tänka sig att -oavsett hur hopplös situationen än är- kasta in handduken och ge upp.

Och det är kanske just där problemet är. Ett av mina mission är att förvandla förvaltningsmentalitet till utveckling. För att göra det måste man först förstå vem man finns till för. En skola finns inte till för sig självt. Låter självklart men de som jobbar med skolan ser som alla andra till sitt eget hus först. Utsikten att bli arbetslös är sällan någonting som välkomnas. Trots det är det ingen tvekan om att i en skola är det eleverna som har huvudrollen. Att även i de bästa satsningarna lyckas flytta upp en skola som är en av de sämsta några pinnhål i den nationella rankingen kommer varken göra från eller till för skolans elevers utsikter att rustade kunna möta sin framtid. det tar för lång tid och påverkar för många under sin tid det verkar. Det behövs – av respekt till eleverna- en effektivare, snabbare lösning.

Såhär tänker jag.

Man har vid några tillfällen stängt skolor som varit bortom all räddning och flyttat eleverna till bättre skolor i närheten. Oron från föräldrarna i de mottagande skolorna har inte oväntat varit stor. Men med facit i hand har de nya eleverna höjt sina resultat och de gamla elevernas resultat varit oförändrade. En fungerande metod att snabbt förändra möjligheterna för unga att möta sin framtid med andra ord.

I den vanliga företagarvärlden när man vill optimera sin verksamhet. Exvis vilka kunder man ska fokusera på så är det inte ovanligt att man tar en lista med tillhörande bedömningsgrund. Stryker de som ligger 20% längst ner på listan och istället lägger den energin man lagt på de man strukit på resterande lista. En övning som repeteras med jämna mellanrum.

Skulle samma princip appliceras på skolväsendet i stort så skulle man helt enkelt konsekvent stänga de sämsta skolorna och flytta eleverna till bra skolor i hygglig närhet. (och då menar jag stänga på riktigt. Inte bara byta lokal eller pliktskyldigt organisera om) Bygger man dessutom en lärande kultur mellan skolor så kommer goda exempel efterhärmas samtidigt som de dåliga amputeras. Som elev ska det inte ses som ett nederlag att din skola läggs ner. Tvärt om som ett bevis på att intentionen att rusta alla unga för framtiden är seriös.

Stenbeck frågade sig ofta. Vad händer om vi gör tvärt om?
Man kan undra vad som skulle hända om vi bedömde eleverna mindre och skolorna mer. Skolan finns ju trots allt till för eleverna. Inte tvärt om. Även om intentionen är god hos alla som arbetar med skolan så är min erfarenhet att den största skadan skapas av en stor dos missriktad välvilja hos de som vill väl men saknar förmåga att ta de stora besluten.

Författare: Martin Palacios

Hjälper beslutsfattare, ägare och styrelser att metodiskt och över tid lägga sin begränsade energi där den gör mest skillnad. Nås på +46761108901 eller martin@palacios.se. Twittrar som @palace.