Local Growth på Twitter

Skärmavbild 2015-01-02 kl. 13.31.48

Jag har smygstartat ett twitterkonto för bolaget. Eftersom jag är rätt aktiv på twitter som person och egentligen inte tror att man varken ska ha flera konton eller kan twittra trovärdig som ett varumärke så har det där med bolagstwitter fått lega på vänt av den enkla anledningen att jag inte riktigt lyckats hitta en vettig poäng med att twittra under bolaget.
En stor del av det jag gör är att läsa och förstå vad som händer och att använda bolagstwittrandet som en strategist digest med tips om läsvärda texter för observationer och orientering kändes till slut som ett bra användningsområde. Då kan de som inte vill följa mitt personliga twitter på @palace istället följa @localgrowth_se och få det gottigaste i longreads utan något annat som stör. Följ mig gärna och berätta om ni saknar någonting.

Kunskap vs Erfarenhet

Jag djuplodar i saker man inte vet och kallar det omvärldsbevakning.

Halveringstiden på kunskap bedöms i dag vara nere på tre år. Hälften av det du gjorde bäst av alla för tre år sen är alltså helt utdaterad kunskap idag. Av allt du kan i dag kommer ingenting vara användbart om sex år. Hur håller man sig konkurrenskraftig med såna förutsättningar?

Med den här i bakgrunden kan man fundera på hur klokt det är att ha utbildningar som är längre än halveringstiden på det som lärs ut. I dag är det bästa man kan göra för sig själv att se till att ha minst en magisterexamen. Men efter det? En person som jobbat tjänar mer än den som istället valt att doktorera och kommer ut på arbetslivet några år senare. Det finns någon slags brytpunkt där erfarenheter värderas högre än kunskap. Där omsatt kunskap trumfar teoretiskt inlärd.

Om man ser kunskap som teoretiskt inlärd fakta och erfarenhet som omsatt kunskap så kan man dra slutsatsen att erfarenhet värderas högre än kunskap redan i dag. Någonting som nog inte var sant för 20 år sen och absolut inte för 40. Någonting som nog beror på just att halveringstiden på kunskap har minskat rejält över samma period.

Samtidigt kan man också se på erfarenhet som ett slags maktverktyg. Ett verktyg för att bibehålla status quo. Ett sätt att rättfärdiga att inte testa nytt eller för att lyfta sig själv och sitt agerande över fakta. I det sammanhanget blir erfarenhet tvärt om en direkt belastning. Någonting som borgar för att du tar för dig själv sämre beslut.

För att erfarenhet ska kunna trumfa kunskap så krävs också någonting annat. En vilja att orientera sig i den föränderliga spelplanen med många okända faktorer. Att omsätta det man vet i en ständigt föränderlig omvärld.

Jag tror man kan kalla det nyfikenhet.

 

 

 

Omvärldsbevakning

Halveringstiden på kunskap bedöms i dag vara nere på tre år. Hälften av det du gjorde bäst av alla för tre år sen är alltså helt utdaterad kunskap idag. Av allt du kan i dag kommer ingenting vara användbart om sex år. Det är klyschigt att säga men just nu är troligtvis den långsammaste förändringstakten du någonsin kommer uppleva. Det är också rimligt att anta att halveringstiden på kunskap kommer fortsätta minska framgent. Det är en snabbt föränderlig spelplan med många osäkra faktorer som man nu måste förhålla sig till. Att välja att ignorera omvärldens oundviklinga förändring är med de här förutsättningarna inte bara lönlöst, det är också det absolut effektivaste sättet att göra sig själv irrelevant.

Syftet med att ha en uppdaterad kunskapsbas är givetvis för att kunna ta väl avvägda beslut. Dåligt uppdaterad gör dig sämre rustad att ta för sig själv bra beslut. Så, handlar omvärldsbevakningen i det här sammanhanget bara om att hålla koll på vad sina närmsta konkurrenter sysslar med och på hur marknaden mår närmsta kvartalet? Är det bara intelligence eller är det andra sfärer som man borde lyssna in på och bevaka? Jag tänkte skriva några poster på ämnet de närmsta dagarna.

I de blindas rike är den enögde kung. Värdet på det du kan och vet beror framförallt på vilka andra du förhåller dig till. Ett sätt att skära den här kakan är genom att se vad man kan i förhållande till andra:

»Saker jag vet som andra vet: Är en arena utan egentlig möjlighet att förändra annat än att effektivisera det man redan kan, gör och vet. En arena som fylls på med ny kunskap som också snabbt blir utdaterad.

»Saker jag vet som ingen annan vet: En fasad du ställer upp för att bevara hemligheter och ge en bild av dig för att få visst spelutrymme att spela ut dina styrkor. Men man ska nog räkna med att hemligheter har kortare och kortare livslängd med.

»Saker jag inte vet som andra vet: En blind spot. En relativ svaghet där andra kan spela ut sina styrkor utan att du kan matcha dem.

»Saker jag inte vet som andra inte vet: Det okända.

Ett annat sätt att se på sin kunskapshorisont är typ såhär:

»Det finns saker man vet att man vet. Det är saker man gör varje dag.

»Sen finns det saker man vet att man inte vet. Det är saker man kan ta reda på.

»Det finns också saker man inte vet att man inte vet. Det är saker som man inte ens vet att man saknar. En slags kollektiv Dunning-Kruger effekt

Jag ser det såhär. Den enskilt viktigaste saken man kan göra i närtid är att se till att systematiskt arbeta med sina blind spots och sin fasad. Visst, man kan argumentera för att en hemlighet också är en svaghet och gör man det är det bara blind spots kvar att ha koll på i närtid.

Det du inte vet att du inte vet och det du inte vet som ingen annan heller vet hamnar den långtidsverkande handlingsplanen.

Mer om hemligheter, blindspots och det okända i kommande poster.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skatbon – fickkniven.

imageJag har tidigare skrivit om att jag tycker det är bättre att försöka ha sönder sina egna strategier innan någon annan får tillfälle att göra det.

Vill man ha med sig ett verktyg i bakfickan för att kunna göra det här själv på stående fot, på två minuter finns ett dumenkelt verktyg.

Ställ frågan:
Om det här misslyckas, vad berodde det på?

Lika användbart som enkelt.

Dela rättvist

Screenshot 2014-10-07 12.06.57

Att dela upp någonting är svårt. Särskilt om det ska vara rättvist.
Det finns en uppsjö av rationella metoder, alla med någon typ av svaghet. Man kan flunka, lotta, tävla, rotera eller dela lika baserat på kostnad. Ingen av de här väger in faktorn upplevt värde. I andra ord, ett av tre val kan ha ett högre upplevt värde för mig än de andra två valen har och att de valen i sin tur kan ha ett högre upplevt värde för de andra som jag ska dela med. Tricket för att komma vidare är alltså att hitta en övning som gör att alla som ska dela agerar i sitt egenintresse OCH samtidigt få en fördeling som är rättvis.

Ett tillfälle när det här är ett reelt problem är om man ska dela på hyran. Lösningen finns att hitta i någonting som kallas Sperner’s Lemma och hur man gör har förklarats bättre än jag kan i The New York Times. I korthet så skulle jag beskriva det som ett spel med en geometrisk figur som spelplan. Varje kant representerar en lott i det som ska delas.(tre rum > trekant) I kantens spets står hela värdet av allt som ska delas på den lotten. De andra lotterna är då värdelösa. I figurens mitt delas allting exakt lika. På spelplanen får sen de som ska dela välja vilken av de givna valen de väljer baserat på vad de kostar ( var i figuren de är ). Spelet fortsätter till alla har hittat en position de är nöjda med.

Vill man istället för att läsa, förstå och göra spelplanen själv bara få ett svar så finns en utmärkt kalkylator som gör övningen åt dig här. Just den här är gjord för att dela hyra men går lika bra att använda oavsett vad som ska delas på. För mig är den intressant för att ta reda på vad som har upplevt värde mot olika målgrupper.

Tidningen trä

I slutet av mars kontaktades jag av tidningen trä som läst min bloggpost ”Världens urbanisering är ett möjlighetsfönster för träindustrin (att rädda världen)” . De ville att jag skulle skriva om den så de kunde återpublicera den. Jag sa ja. I fredags damp tidningen ner. Tyvärr finns ingen digital version att länka till så jag återpublicerar deras återpublicering här.

Lösningen på Klimatkrisen

Lika mycket som har byggts under mänsklighetens historia ska byggas igen, främst i världens städer. Uppskattningsvis handlar det om 14 000 bostäder per dag. Varje dag. Under de närmsta 40 åren. Det här kan man läsa i World Trend Report 2030 från USAs nationella rådgivande organ National Security Council.

Urbaniseringen innebär fantastiska möjligheter och bättre livskvalitet för väldigt många människor men den kräver också innovation för att inte stjälpa en redan ansträngd klimatutmaning.

Idag vet vi med säkerhet två saker: 1. Den här urbaniseringen kommer inte ske på hemmaplan. Stockholm, som är Europas snabbast växande stad, kommer först på plats 300 i City mayors foundations lista över världens snabbast växande städer. 2. Städer byggs idag i betong och betongindustrin står för 5 procent av världens kol­dioxidutsläpp.

Vår påverkan på jordens klimat har fram till nu oftast varit omedveten och negativ. Skulle vi börja bygga städer i trä kan vi istället skapa en med­veten och positiv påverkan.

Vi backar lite. För 300 miljoner år sen ut­ vecklades plantor till träd då de tävlade om att få mest solljus. Det tog ytterligare 50 miljoner år för svampar att anpassa sin nedbrytnings­ process till det nya materialet. Under den tiden så bröts trä helt enkelt inte ned med konse­kvensen att koldioxidnivåerna i atmosfären minskade drastiskt. Är tillräckligt mycket kol bundet i trä så påverkas koldioxidhalterna i atmosfären. det vet vi för det har hänt en gång tidigare.

Tanken är enkel. Använd urbaniseringsvågen till att bli en del av lösningen på klimatkrisen istället för en del av problemet. Gör det genom att se till att världens snabbast växande städer byggs i trä. Norska stavkyrkor som stått intakta sen 1100­talet är ett fantastiskt exempel på att det är fullt genomförbart att fånga kol över lång tid i fastigheter. Kombinera det med ett aktivt skogsbruk som skapar täta och friska skogar så finns också möjlighet att skapa en påtaglig global klimatnytta.

Men det här är ett möjlighetsfönster som alla andra. Tas det inte till vara kommer möjligheten gå oss förbi – inte minst som affär.

Hur mycket kostar dina ej genomförda strategier?

Föreställningen om att strategiarbete är någonting man gör en gång per år och att det inte förpliktigar din verksamhet nämnvärt är vanlig. Ännu vanligare är det att man inte tar ner strategiarbete till faktiska konkreta handlingsplaner.

Jag pratar gärna om möjligheten att realisera en värdepremie genom att metodiskt och över tid arbeta med strategi. Väldigt positivt och möjlighetsorienterat.  Men vad händer om man väder på det? Hur mycket kostar det din verksamhet idag att inte lyckas implementera era strategier fullt ut? Hur mycket kostar det att du och dina kollegor fortätter göra som ni alltid gjort istället för att förhålla er till det strategiarbete ni har? En kostnad som ni med andra ord redan bär. En strategi som kostat 300.000 och som bara implementerats till 20% hur mycket har den kostat egentligen? 300.000? 1.500.000? Eller finns det ännu större förluster att hitta bakom en oförmåga att möta marknaden, anpassa sig till nya förutsättnigar, inte utnyttja sina styrkor fullt ut eller att du tvingas spela efter andras relger?

Att säkerställa att strategiarbete genomförs metodiskt och över tid är också att eliminera risken för att kostnaden av ej genomförda strategier blir för tung att bära. Hur stor är den kostanden för er i dag?

 

Hellre gjort än perfekt

Jag samlar lite på vad man kan kalla strategiska principer. Sägningar som visserligen kan verka som plattityder men innebörden och konsekvensen av innebörderna är väldigt sanna. Jag gillar principen ”Hellre gjort än perfekt” (Som IBM är pappa till)  Enligt 80/20 reglen så räcker det oftast med 20% av hela arbetsinsatsen för att få någonting som är tillräckligt bra. Det är bättre att genomföra en plan som är tillräckligt bra än att göra en perfekt plan som på samma tid inte blir genomförd. Varför? jo därför det är i kontaktytan mot görandet man omsätter sin plan och blir klokare. Kan man iterera någonting tillräckligt bra 3 ggr istället för en perfekt plan en gång så är resultatet långt bättre på någonting tillräckligt bra.

Kort bloggpost. Men lika viktig i alla fall. Hellre gjort än perfekt så att säga.

The five whys +1

Strategi handlar väldigt mycket i att odla sin särart och det är någonting som sker väldigt nära den faktiska verksamheten. Det är i varje beslut och i varje handling som man särskiljer sig från vad konkurrensen sysslar med.

Det ligger mycket i sägningen ”What you can’t measure, you can’t manage”. Mätetal är väldigt lätta att förhålla sig till. Därför tycker jag också det är viktigt att identifiera vad man ska mäta när man bedömmer hur mycket varje handling lever upp till verksamhetens existensberättigande.

The five whys tycker jag är en bra ladderingövning som tar dig från ett  jordnära påstående om din dagliga verklighet till att identifiera din verksamhets existensberättigande genom att svara på fem frågor. Med en sjätte kompletterande fråga kan man även identifiera den skalan som berättar hur pass profilerande varje handling är. En skala att komplettera de profit and growth orienterade mätetal man redan använder.

1. Beskriv så jordnära det bara går vad du gör varje dag. exvis Hyr ut 25.000 kvadartmeter kontor till tjänsteföretag i Stockholm. Eller driver ett mysigt café i Bromma. Undvik abstraktioner så mycket du kan här.

2. Titta på ditt påstående ovan och svara sen på frågan; Varför är det viktigt? Ta god tid på er och tänk igenom frågan och svaret. När du skrivit ner svaret upprepar du övningen men med ditt senaste svar som utgångspunkt. Varför är det viktigt? Upprepa övningen fem gånger. Gör det inte svårt för dig själv. Håll dig kort och försök vara så konkret du kan. Väg dina ordval väl.

3. Ditt femte svar på frågan varför är det viktigt kan även användas som din verksamhets existensberättigande. Det är anledningen till varför du inte ska sälja av hela klabbet till värsta konkurrenten och köpa högavkastande aktier från vapenindustrin istället. Med utgångspunkt från sista svaret. Finns det något sätt att mäta hur mycket man uppfyller detta? Lyckas du identifiera det så har du även ett väldigt kraftfullt taktilt verktyg som begripligt kan kommuniceras och omsättas i den dagliga verksamheten med samma logikiska ramverk som klassisk lönsamhetsretorik vilar på.

Övningen tar 1/2 -1 dagar. Jag tycker inte att man ska göra den ensam och jag tycker definitivt att man ska använda sig av en moderator när man resonerar sig fram i frågeställningarna.

Anholt uppdaterad

Jag ser ofta att även om man jobbar med vision och varumärke så upplevs det inte som förpliktigande av de som är beslutsfattare. När de tänker på begreppen så föreställer de sig ofta att leverabeln av visions- eller varumärkesarbete är en logotyp och kanske en broschyr. Således ingenting som påverkar hur de arbetar varje dag eller vilka beslut de måste ta.

Jag vill mena att förmågan att identifiera vilken framtid man vill möta och att få en stor grupp intressenter med olika agendor att arbeta mot den gemensamma framtidenden i allra högsta grad är en fråga om ledarskap. Resultatet av ett bra ledarskap blir sen en lyckad plats som då också också får ett bra rykte.

Simon Anholt, en annan rådgivare inom platser står för den bästa förklaringsmodellen om hur man skapar lyckade platser. Han menar att att man måste säkerställa att substans, strategi och symboliska handlingar för att platsen ska få ett bra rykte. Har man inte substans men strategi och symboliska handlingar upplevs ditt budskap som propaganda. Har man inte strategi men substans och symboliska handlingar upplevs din plats som osammanhängande. Har man inte symboliska handlingar men substans och strategi blir din plats anonym. Poängen är att man primärt måste jobba med innehållet, inte budskapet. Anledningen varför din plats rykte – varumärke- är dåligt är troligtvis på grund av att du har en dålig plats att arbeta med från början och det kan ingen broschyr i världen ändra på.

Svenska språket är i bland inte tillräcklingt. Ordet varumärke är ett av de orden som skulle behöva omtolkas eller utökas. På engelska pratar man om begreppen Brand och om Trademark. Båda orden har vi valt att kapsla in i vårt ord varumärke. Tyvärr betyder de två helt olika saker. Trademark är allting man har rådighet över, i korthet, det som går att bokföra. Det kan handla om allt från logotyper till r&d arbete. Brand är hur du ses av andra. Vilket rykte du har.

För platser betyder det här att det är innehållet som är viktigare än budskapet OCH att innehållet innehåller betydligt mer än bara hårdvara. (substans). Arenan för aktörer som på olika sätt gör anspråk på att jobba med de här frågorna är än så länge öppen och det saknas gemensam problemformulering om man ska närma sig de här frågorna.

Destinationsutveckling, centrumutveckling, platsmarknadsföring, place making, place branding, Community planning, cultural planning. Kärt bart har många namn. Men vad menas egentligen? Det är en förvirrad scen där intressen och expertis överlappar varandra. Målkonflikter uppstår tyvärr ofta, kanske framförallt om vem som har tolkningsföreträde om vad som är unikt och positionerande med den plats man jobbar med.

Jag tror att det som Simon och många med honom missar är hur man ser på tid och vad man kan göra med den.

Ofta delas utvecklingsprojekt in i aktiviteter som kan göras i dag, i morgon eller i övermorgon beroende på effekt, ansträngning och prioritering. För platser vill jag mena gäller en lite annorlunda ordning. Det handlar istället om att arbeta med nutidsverkande, närtidsverkande och framtidsverkande aktiviteter parallellt. Det krävs förståelse för det här och en stringens så att alla aktiviteter strävar mot samma framtid oavsett i vilken horisont de verkar i.

Idén om att man planerar och bygger stad för att sen fylla den med människor är ganska ny och kanske mer en praktisk lösning än en naturlig utveckling. Det man ser nu när initiativ tenderas att flytta tillbaka till medborgarna är att den här praktiska lösningen kanske inte är så praktisk längre. Att bygga innehållet exempelvis handel innan man bygger en köplada menar jag ger bättre förutsättningar att skapa en bra plats än motsatsen. Lika så att bygga livsmiljö innan man bygger hus.

Nedan har jag försökt mig på att illustrera hur alla begrepp i den här kartan sitter ihop. Att se till att de faktiskt gör det är lite av vårt paradnummer.

Det man ska komma ihåg är att substans svarar mot att stödja de symboliska handlingarna och att de i sin tur är riktade mot en målgrupp. Strategi är vad som ser till att symboliska handlingar och substans hänger ihop i nutid, närtid och framtidsverkande insatser. Att ställa ut några stolar på en plats som i syfte att skapa förändring i närtid bör bara göras för att stödja upp ett event som i sin tur ska förmå din målgrupp att ändra en vana att börja inkludera din plats i sin vardag.

Untitled