Någon borde göra någonting

Det långt ifrån en unik förutsättning för platser men kanske värt att belysa extra mycket när många av aktörerna är så stora och osynliga. Kanske framförallt om man är intresserad av att ändra på det som är. Hittar du finansieringen så kommer det du vill ske att ske. För att hitta finansiering måste du förstå vilka incitament som driver de olika aktörerna. Förstå vad som driver dem och du förstår affären. Förstår du dina intressenters affär så har du åtminstone förutsättnignar att skapa värde åt dem. Lyckas du med det så blir platsens själ en förutsättning för att göra en bra affär.

Om det där extra som gör platsen hamnar som kosmetika på vägen för att det känns bra eller för att blidka någon. (Många intressenter sitter med i sånna här konstruktioner för att bevaka sina positioner) så kommer det med stor sannolikhet att skäras bort när kostnadsavvägningar i genomförandefasen kommer in i bilden.

Vikten i timingen är också viktig. En tidig värdeökning av platsen tjänar markägare på, byggherrar förlorar på det. I senare skede vinner däremot byggherrar på det då det är de som realiserar värdepremien mot köparen.

Det kan vara intressant att fundera över var intressenterna får sitt kapital ifrån och hur den överenskommelsen fungerar. Den affären är för det mesta väldigt traditionell och känslig för disruption. Någonting att fundera på om man exempelvis vill ta ägarskapet av en plats, driva förändring bort från det som är och det MO som råder i dag.

I andra ord;

– Förvänta dig inte att din ”önskelista” bara är att lämna in någonstans.

– Förvänta dig inte att någon annan kommer driva initiativet åt dig.

– Förvänta dig inte att andra kommer göra saker för dig som inte tjänar deras syfte.

Skifta din inställning från ”någon borde göra någonting” till att äga utmaningen i alla led. Gör du det så har du mycket bättre förutsättningar att möta den framtid du tror på utan att riskera hamna i beroendeställning mot någon som har en annan agenda.

 

 

Aktiebolaget i mitt hjärta

Formen av överenskommelse och organisation verkar kunna vara allt från kommunägda AB till handslag över en vision.

Det verkar vara så att ju mer röd platsen är desto större vilja har man att enas under stora initiativ. Malmös marknadsbolag för Hyllie och Västra hamnen är båda kommundrivna bolag. Kuriosa är att det ena drivs av fastighetskontoret och det andra av stadsbyggnad. Intressant va?

Hagastaden är väl motsatsen där operatörerna samlats i en vision och ett handslag och där organisationen flyter i skapandet av grupper som samlar och fokuserar operatörers särintressen.

Båda har sina för- och nackdelar. den ena styrka, den andre snabbrörlighet.

Företagare verkar gilla föreningsformen. Troligt på grund av den snabba omsättningen av handlare.

AB förekommer också flitigt. framförallt i utvecklingsprojekt.
Det man ska tänka på är att de flesta utvecklingsbolag är ämnade för destruktion så att lägga tillgångar i ett sånt AB är att skjuta ett bekymmer om förvaltning framför sig.

Marknadsorienterade bolag verkar gilla avgifter.
Utvecklingsorienterade att dela på de kostnader som kommer upp på vägen.
I övrigt är det mest en fråga om hur moms och fördelning av kostnader sköts.

Oavsett form tycker jag det är viktigt att förstå vad som processas var.

Alla platser föregås av en intention. Intressenterna, platsens informella ägare ska enas i en ägarinstruktion. Den tycker jag ska innehålla vision, mission, värderingar och bedömningsgrund. För att slippa samankalla mängder av intressenter så föredrar jag en styrelse eller motsvarande.

Syfte, mål, resurs, och strategi bör hanteras av en strategisk ledningsgrupp.
På vilket sätt appliceras intentionen på platsen, vilken framtid vill vi möta och vad är spelreglerna.

Taktik, handlingsplaner, budget hanteras av en operativ ledningsgrupp.
Hur vinner vi spelet, vad måste göras, när, vad kostar det och när ska det göras.

Görandet av projektledare genom samtliga intressenter på platsen.

I bland verkar det att gå att slå ihop funktionerna. I bland inte. Det är en bedömningsfråga.

Om man letar efter enkla svar så säger jag såhär:
Börja med att enas i vilken framtid ni vill möta. Seal the deal med ett handlag och rotera kostnaderna från fall till fall. Det är en låg tröskel och garanterar att du måste ha med dig alla i alla initiativ. Resten ger sig på vägen.

Att ha talang för platser

Av någon anledning kommer jag ofta att tänka på sången Apansons yrke när jag pratar om hur man ska bestycka en organisation för platser. Det är så många discipliner som ska rymmas, helst inuti så få personer som möjligt. Praktiskt blir det svårt att hitta en och samma person som klarar av allt. Avvägningen vad man söker blir då svår. Bra på en sak eller lagom på allt?

”Apansons yrke son ni vet kräver envishet, mjöl och en trumpet. Han bör behärska poesi regiladetri och frippe. Han klipper djungeln i Kongo. sotar brillor åt Garbo. Gör recepten åt Vretman. Det är sant så vitt man vet man.”

Alla med ett intresse på en plats kan gärna kalla sig placemanagers. Att ta på sig ansvaret att skapa tillväxt på den plats man agerar på. Det kommer på något sätt som en bieffekt av att bara etablera sig och samtidigt veta att platsen utgör din marknad och det är viktigt att sin marknad mår bra. Det är inte den här organisationens uppgift att vara placemanager. Det är snarare att skapa förutsättningar för att aktörerna på platsen ska kunna ta tillvara på prispremien som ett högre upplevt värde av platsen möjliggör.

”Han har en kusk i varje buss, lunch i en ballong, pump i varje rum. Han samlar tusch i en galosch, punsch i sin berså med mera. han blir blyg utav päron, men blir bråkig av bullar, börjar kladda med kringlor men får bannor utav bagarn.”

Det är inte en förvaltande funktion som ska byggas. Tvärt om. Förvaltning faller in i andra organisationer. Det är en agil, kraftfull, lättviktig och framförallt utvecklande verksamhet som ska skapas. Men som även är beroende av att ha mandat och finansiering av platsens aktörer.

”Apansons har på sitt kontor kor i sin tambur, kråkor i en skrubb.Han har en bur uti sitt rum där han står när han haft otur. Han har ugglor på banken, ordnar röka åt hökar, grejar tolkar åt falkar. Täljer korkar uti Närke”

Stora utmaningen är såklart att hålla ihop den oformliga och brokiga abnormiteten av alla intressenter på platsen. Ett lyssnande ledarskap som består i att vikta intressen och upprätthålla den ömsesidiga samarbetsöverenskommelsen. Utan partiska intressen med klokskap och omdöme upprätthålla freden i ett föränderligt landskap utan att tappa fokus på målstyrningen och affären. Mot politiken, mot stadsbyggnad, mot handeln, mot medborgarna och mot besökarna.

”Trazanson ägnar sig i bland åt att odla land, däribland märks England. han driver jordbruk rationellt, odlar råg i tält, plöjer med en vält. Han är ett mönster som agrar. han är som en far för rågen”

Det enklaste att enas kring är kommunikation, Att ta fram en logga och site. Köra gemensam annonsering och events. Marknad och varumärke. Mäta besökssiffror, handel och återrapportera. Förstå målgruppen, beställa kampanjer och förmedla den informationen till intressenterna som en god kommunikatör.

Han har en bio för hönsen, korna ligger vid Oxford. brynte harvar vid Harvard, Hunden Karl går på brevkurs. Han kan dansa och bada, slå i spik och pomada. Han är utbildad lössmed och har åtta tusen kartor.

Att förstå sin unika position och sin omvärld, vilka regler man spelar efter och var världen är på väg i morgon och i övermorgon för att kunna förflytta platsen från där den är i dag till den position man vill ha är avgörande för att allt taktiskt ligger i samma linje. Utan det riskerar man en kakafoni av utspel från initiativ som inte hör ihop. Dessutom säkerställer det att utsatt väg är i samklang med omvärlden.

”Han samlar tuber och burkar, stora bitter med gurkor,tusen burkar förstår ni. Trazan är en smula corny”

Bra idéer ska realiseras. I en platsorganisation är det blandad kompott på typerna av insatser. Men handlingskraft och ordning och reda är samlande för att förvandla tänkandet till görande. Att vara görande är vad som kommer se till att det du lovat inte förblir en dröm.

Om du måste välja bort två av talangerna ovan. Vilka väljer du bort då? jag har en åsikt, men det verkar inte finnas några rätta svar.

Jag tror även att det är viktigt att försöka skilja på intention, strategi och det operativa. Mer om det i morgon.

Att gå från tanke till handling

Man ska vara försiktig med vilka löften man utfäster. Det är lätt att lova en dröm om en framtid. Det är inte där utmaningen ligger. Det svåra är att infria den. Ett tomt löfte är inte utveckling. Det är och förblir en dröm.

Finansiering, organisation, samarbete, talang, (förlåt) strategier, och målstyrning är hur man än vänder på det managementrelaterade frågor. Kärt barn har många namn; Place branding, place making, place platsmarknadsföring, destinationsutveckling, stadsbyggnad, samhällsbyggnad, town center management. Ja, till och med glesbygdsutveckling är bara några av benämningarna som ryms under begreppet place management. Alla tjänar samma syfte. Att skapa lokal tillväxt. Att förändra det som är.

För ett tag sen fick jag berättat för mig om en ambitiös dialogprocess i en Stockholmskommun inför en större kommande byggnation. Feedbacken som kom in från deltagarna var på allt möjligt. Även om planprojektledaren mest var intresserad av frågor som rörde de kommande husen så fanns där ett förslag som verkade genomförbart med relativt liten insats på direkten. Någon hade önskat sig några nya blomlådor på torget för då skulle det bli fint, folk skulle börja använda torget och med det skulle skadegörelsen upphöra. Så var planen. Smal sak att fixa tänker ni? Facit blev att efter tre dagars försök att identifiera vem i kommunen som kunde se till att blomlådorna kunde komma på plats gav projektledaren upp.

Omvärlden struntar helt och hållet i hur du är organiserad. I det här fallet blev det tydligt i en dialogprocess men damen som önskade sig blomlådorna visar att om du vill möta förväntningar måste du kunna infria dessa även om just din organisation saknar direkt mandat till det som efterfrågas.

Många av samarbetsorganisationerna byggs i dag bara kring marknad och kommunikation. Som dagens och framtidens kommuniikationslandakap ser ut tycker jag att det inte är good enough att bara prata. Man måste bygga en verksamhet som lyssnar och kan reagera på det med.

Det kan vara klurigt nog att bygga en potent ”blomlådeorganisation” inom kommunen men utmaningen börjar bara där, tänk även att det dessutom är handlare, fastighetsägare och besöksnäring som är involverade. Har man riktig tur finns även regionala, nationella och internationella intressenter på platsen. Alla med olika incitament och agendor. För att inte tala om medborgarnas intressen.

Om förarbetet med att ge platsen syfte ger den här organisationen existensberättigande så skapar en blomlådeorganisation mandat.

Det finns lika många sätt att skapa en sån organisation som det finns platser. Allt från fyra rader syfte på ett papper och ett handlslag där  kostnaderna distribueras från gång till gång till kommunägda marknadsbolag som tar ut tvingande avgifter. Val av konstruktion består helt och hållet i vilka förutsättningar som finns. Även om formaliteten är viktig så är det som gör skillnad i om det blir ett renodlat kommunikation eller lyssnande, snabbrörlig och beslutande organ såklart vilka som utgör organisationen.

Att ha talang för platser så att säga.
Det skriver jag några rader om i morgon.

Varför du ska slänga alla dina böcker om place branding

world value report

Ovan ser du den samlade grafen från world value survey En kulturell kartläggning av världen i dag som delvis institutet för framtidsstudier varit med och tagit fram. Det som är uppenbart bara genom att titta på kartan är att Sverige har en unik position som det mest självförverkligande och sekulära land i världen. En extrem position ganska långt ifrån vår självbild om landet lagom.

Samtliga böcker jag har läst om place branding har saknat mig någonting, en odefinierbar känsla av att det som står är rationellt men inte rätt.

Efter sommaren, innan jag tog del av world value survey sökte jag en modell för att varumärkespositionera platser. Det för att styra bort från reklamarens vanliga ytliga – och enligt mig för platser oanvändbara- varumärkestolkningar och samtidigt trovärdigt kunna förklara för den oinsatta varför det är viktigt att förstå nyanserna i vad som upplevs som värdefullt på olika platser.

Jag hittade en modell till slut. Faktiskt en av de första jag testade men tidigt la åt sidan. Resultaten jag fick på testdatan jag använda var superkonstiga. Alla Stockholms Stadsdelar klumpade nämligen ihop sig högst upp i hörnet på min fyrfältare. Helt omedvetet hade jag använt samma modell som world value survey gör. Men även om modellen var den samma så var den anpassad för just varumärken och utgångsdatan baserad på hårddata. Inte intervjuer som world value survey är. Men det blir en annan post.

Det som blev tydligt för mig var vad kliet när jag läste place branding böcker bestod i. De är skrivna på platser med andra kulturell värdebas, där man vilar i mer traditionella värden men där självförverkligandet fortfarandet är viktigt. Det är för författarna med andra ord viktigare att paketera och kommunicera än att faktiskt vara det man påstår sig vara. Verktygen för att skapa värde där består för dem i hur man rör sig i position mot mer självförverkligande utan att förändra de traditionella värderingarna. En metod som helt enkelt skapar ett resultat som vi uppfattar som falskt och som inte ligger i linje med vår -outtalade ambition- att ha vår unika position. Att röra oss uppåt i både självförverkligande och sekulär riktning. De grundläggande drivkrafter som vi triggar på är andra och måste mötas medvetet, strukturerat, systematiserat och med respekt för den lokala kulturella värdebasen.

Visserligen är städer normalt mer sekulära än landsbyggen globalt men det är fortfarande för stor skillnad på de olika för att kunna dra samma över en kam. Dessutom. Det är inte de bra platserna som ska lyftas till att bli jättebra. De är de med lite uppförsbacke som behövs lyftas. Där är förutsättningarna andra.

Den ende som börjat göra en vettig tolkning av det här ur ett nordeuropeiskt perspektiv är Christer Asplund. Hans bok ”Place Management. New Roles for Place Managers in Rebuilding European Wealth” rekommenderar jag varmt.
Den enda invändningen jag har är att Christer använder ledarskapsmetoder som håller på att gå ur tiden. Men jag antar att det är där jag kommer in i bilden.

Ingen vill bygga värden men alla vill realisera dem

En kirurg rekommenderar alltid operation. En slaktare, slakt. Inte för att vara själviska .Tvärt om vill de flesta vara behövda och människan anstränger sig hårt för att hitta sin plats i livet genom att hjälpa till att lösa andras bekymmer. Men när man hjälper till med något applicerar man fortfarande bara sin egen kunskap och erfarenheter och rekommendationen på åtgärder blir därefter.

Att fråga byggherrar, arkitekter, PLEX, handlare och andra aktörer på platsen; På vilken fråga är platsen svaret ger dig idag med stor sannolikhet en kakofoni av olika svar där de olika applicerar sin egen kapacitet på ditt problem. Om man låter en ensam aktör styra i platsarbetet riskerar man i stället skapa målkonfliker då det som är bra för den ene inte alls behöver vara bra för den andre. Syftet med en plats är aldrig att skapa vackra hus, generera 15% ROI, övergånställen, finansiera infrastruktur eller ens möta det regionalpolitiska ansvaret i bostadsproduktionen. Svaret på frågan; på vilken fråga är din plats svaret får inte bli en reduktion av alla operatörers kapacitet. Svaret måste baseras på att syftet med en plats är ursprunget i en vilja att möta en framtid genom att nära drömmar och realisera potential hos de som bor och verkar där.

Jag har inte kommit till själva görandet än i mina texter. Vi är snart där men innan det är dags att blanda in alla de som säkerställer funktionella och estetiska kvaliteter så är det viktigt att förstå vilka tillgångar man har, varför de är viktiga och vad man kan göra med dem.

Man utvecklar platser genom att skapa lokal tillväxt. Det görs genom att bygga upplevt värde. För det upplevda värdet är också det riktiga värdet. Det finns inget samband mellan vad någonting kostar att ta fram och hur högt upplevt värde det har i betraktarens öga. Små insatser kan ha stor utväxling. Stora, dyra kan ha marginell.

Ingen vill bygga värde om de inte är garanterade att senare realisera det värdet. För att med trovärdighet övertyga om riktningen måste alltså de värdeskapande aktiviteterna ligga i nuet. De som bygger värde i nuet måste kunna realisera det värdet i nuet (om de vill). Jag brukar säga att det inte får vara någon skillnad på det man säger och det man gör. Löftet och bevisen måste sitta ihop. För att det ska finnas ett i morgon (mål) och ett i övermorgon (vision) måste du vara trovärdig i det du gör i dag.

Det är oändligt mycket lättare att ta tillvara på det som redan finns än att skapa någonting nytt. I brist på ett bättre ord så är engelskans resourcefullness -Att använda de resurser man har på ett smart sätt- ytterligare en viktig pusselbit i place management pusslet.

Vilka kvaliteter finns redan på platsen? Hur ser markvärdet ut? Vilken kunskap har jag att tillgå? Vilken uthållighet finns? Är platsen känd? Titta på allt. Inte bara hårdvara. framförallt inte hårdvara. Allt det här är olika typer av resurser som sätter möjlighet och begränsningar för vad du kan göra för att bygga värde. Det är hur klokt du använder resurserna du har som kommer avgöra hur bra du lyckas.

Det är inga konstigheter att bygga en stad i en öken om du sitter på ett berg av pengar. Men det behöver inte vara så storskaligt för att bygga värde. För den som bara har lite färg, känsla för form, sin egen tid blir en värdeskapande aktivitet gatukonst. Spektrat spänner sig mellan de två ytterligheterna och möjliga uttryck blir med det även oändliga.

Använd de resurser du har antingen direkt eller för utväxling med rådighet (resourcefullness). Oavsett om det är natur, människor, tid eller pengar. Tillväxt skapas i stort och i smått. Innan du går in i görandet. Kartlägg vilka resurser du har och använd dem smart.

Grundkurs i mål och resultat

Det här är den första och enda sportmetaforen som kommer att komma från mitt håll. Jag är närmast besatt av att kunna skilja på vad som är vad. Att veta vilka lådor man skall lägga olika tankar i ger tydlighet i tanke och med det tydlighet i handling. Att förstå skillnaden på mål och resultat är avgörande om nu kommer nå den framtid du siktar på. Ja, det är grundkurs men ett misstag jag ser ofta görs.

Låt oss säga att du förbereder dig för att springa ett marathon. Om du sätter målet att vinna så lämnar du också bort rådigheten över om du kommer lyckats eller inte. Det spelar ingen roll hur mycket du tränar om någon annan tränat ännu mer, har liiite bättre förutsättningar just den dagen eller bara ren tur. Om du istället sätter målet att du skall springa på 2:03 har du makt över att nå ditt eget mål. Sannolikheten att du vinner är stor men det är ett resultat av att du uppnår ditt mål. Det är samma anledning varför de två sämsta positioneringarna du kan göra är att försöka vara bäst eller billigast på någonting.

Precis där slutar den här (och alla andra) sportmetaforer att fungera. För i verkligheten, till skillnad mot i sport kan man göra en grej till. Ser det inte ut att du kommer nå dina mål med rådande förutsättningar eller om är konkurrensen för hård kan du i verkligheten alltid ändra spelreglerna när som helst att passa dina egna förutsättningar och det är givetvis bättre att ha skaffa sig en unik position än att vara halvbra på någon annans spel.

Vad har det här med platser att göra?

Platsens olika aktörer har var och en olika målbilder som om man gjort ett bra grundarbete bör synca med de överordnade instruktionerna om syftet med platsen. Men mål är inte, till skillnad mot de överordnade instruktionerna gemensamma. Där tidigare instruktioner handlar om att bygga marknaden så handlar alla abstraktionsnivåer under mål att vara best on market. De överordnade instruktionerna finns där för att skapa en miljö där förekomsten av målkonflikter kan hanteras på annat sätt än genom maktkamp. Marknaden / platsen byggs samtidigt som konkurrens mellan aktörerna råder.

Glöm inte att den enes strategi kan vara den andres mål. Exempel. Att skapa en attraktiv livsmiljö ger resultatet att bostäderna på platsen blir attraktiva. Inte tvärt om. Ett snyggt hus med yteffektiva bostäder är ett starkt erbjudande på en bra plats men skapar inte i sig en attraktiv livsmiljö. Fokusera dina mål på saker som gör skillnad, är genomförbart, har strategisk passning och ett högt upplevt värde. Med andra ord, vad som ligger i linje med platsens syfte. Skörda sen av resultatet av att du nådde dina mål i form av många kunder, högre fastighetsvärde, fler sålda kaffe till högre pris eller vad nu din affär består i.

”What you can not measure, you can not manage”

Med risk för att upprepa mig så ger platsers grundförutsättning att de saknar tydlig ägarroll dem en lite knepig sits där ingen äger initiativet men alla ska infria och leva upp till platsens löfte. Ansvarsfördelining, initiativ, incitament. Hur vet man att man är på rätt väg? Hur ska var och en tolka sin uppgift, varför och när ska visionen vara överordnat respektive aktörers lönsametskrav. När vet man att man är klar? Den typen av frågor.

Jag tänkte dela med mig av en berättelse jag fångade upp för något år sen av Vattenfall och som varit viktig för mig.

När Vattenfall privatiserades för ca 10 år sen började de en aggressiv expansion. Det gick bra. Riktigt bra. Det som tidigare var deras omsättning blev deras vinst. Man 10 dubblade sin omsättning. Alla i styrelserummet var nöjda. Jättenöjda.

I pressrummet var situationen annorlunda. Mängden kritiska artiklar och med det en negativ attityd till bolaget ökade explosionsartat. Till det att man nådde en punkt där krisen var ett faktum.

Efter traditionell krishantering samlades styrelsen och frågade sig hur det kunde komma sig att allt såg så bra ut i styrelserummet medan det var fullkomlig kaos i pressrummet. Rent praktiskt, det som hade hänt var att medan omsättningen gått upp tiofallt hade CO2 utsläppen ökat 400 gånger eftersom man baserat i stort sett hela sin expansion på att köpa brunkol i Östeuropa.

Det man kom fram till var att företaget bedömdes på fel saker från sina ägare. De hade endast fått instruktioner om att arbeta med ”profit and growth” relaterade frågor. En domän de uppenbart var otroligt duktiga på och någonting de visste precis hur man gjorde. För att åtgärda det här skapade man en till ägarinstruktionskategori. ”License to operate”. Det som gav dem tillåtelse att göra det de tjänar pengar på. Någonting så simpelt och genialt som en bedömningsgrund på hur väl man uppfyller sin vision, mission och sina värderingar. What you can not measure, you can not manage.

Vattenfalls license to operate blev att minska CO2 utsläppen med ett antal % per år. Jag har tyvärr inte siffror på hur mycket men det var om jag förstått allt rätt en ambitiös ansats. Jag läste nyligen att de övergett (tillfälligt eller permanent vet jag inte) de målen men det säger mer om verksamheten än om modellen.

Jag använder ”license to operate” logiken flitigt när jag arbetar med platser. Vad är det som ger alla aktörerna på platsen tillstånd att göra det de tjänar pengar på. Det som gör license to operate så bra är att arbete med platser löper över så långa tidsrymder och det är otaliga händer med olika egna mål som tar i initiativet att risken är närmast 100% att visionen går förlorad i görandet. Då är det bra att ha en konkret värdeskala, annat än lönsamhet att förhålla sig till.

Lidingö och Botkyrka är väl de två kommunerna som kommit närmast en implementerad license to operate. (Helt omedvetet) Lidingö i sitt löfte om hälsans ö. Botkyrka i sitt löftet om långt ifrån lagom. Båda har låst sin vision till en mätbar skala och byggt strategier för att uppfylla de löftena. En röd och en blå kommun. Två fantastiskt intressanta exempel. Sist jag tittade på Lidingö hade man en hälsostrateg anställd hos sig och kommunen höll på (vet inte om det kom i hamn till slut) att låsa sin bedömningsgrund – license to operate- till livslängd och sjuktal.

Kuriosa. Vet ni varför Lidingö valde att satsa på Hälsans ö från början? De var trötta på att inte bli tagna på allvar i samtal med Stockholm om bla infrastruktur. – Ni är så rika, ni klarar er. Lidingös varumärke var kidnappat. De bar nidbilden av oförtjänt rika och aningslösa ö-bor. När deras barn åkte in till Stureplan åkte de på stryk för att de var från ”fiiiiina Lidingö”, hade annorlunda kläder och pratade konstigt. När man tittade på vilka kvaliteter som fanns att bygga på var just hälsotalen anmärkningsvärda. Förskjutningen blev därför från att vara en rik kommun till vad bemedlande möjliggör och som dessutom har ett högt upplevt värde. Hälsa.

Nästa gång du bygger nästa plats, testa att även svara på frågan hur passagen mellan intention och syfte säkerställs. Vad är platsens license to operate. Vad ger platsens aktörer tillåtelse att göra det de tjänar pengar på. Vad säkerställer att intentionen med platsen följer med och även blir platsens syfte.

Det är människan som gör platsen

En sak man inte får glömma med platser är att de är vid definition gjorda av människor för människor. Vad man väljer att göra med platsen avspeglar den värdegrund och tro på framtiden människan bär på just då. Miljonprojekten byggdes när man trodde att alla hade samma drömmar, nuvarande new urbanismvåg växer fram av att vi idag är värdens mest sekulära / självförverkligande land och vi tror på att ingenting får stå i vägen för individen. Visst går existerande kvaliteter på platsen att ta tillvara men exemplen är många där man valt att skapa egna eller ta bort gamla kvaliteter för att förverkliga sin dröm.

Platsens syfte är alltså inte någonting som ligger i platsens natur som väntar på att komma ut eller bli hittad. Platsens syftet föregås av en intention. En vilja att möta en framtid. En vision om du vill. Mod att se bortom det som är.

Med samma tänk kan man också argumentera att man inte ska vara så himla nostalgisk i det som varit. Finns det en ny bild av en framtid så är det den som ska mötas. Historia är bra att bygga känsla på och i bland kanske till och med låta det ge riktning men det är framtiden som ska mötas. Ingenting annat.

I brist på politiker med starka drömmar (världen ser inte ut så längre, det är inget fel på politiken i det här fallet) har det blivit i ropet med dialog. Att fråga folket vad de vill ha. Genialt! Kruxet är väl att man frågar fel saker. Att fråga allmänheten vad de tycker om ett hus är bara dumt. Fråga hur de ser framtiden. Rita sen huset (eller inte) för att möta den framtiden. Utmaningen vi står framför nu är att skapa olika livsmiljöer för att möta olika drömmar. Där ”starke man” tidigare visade riktning med hela handen så är framtidens spelplanen orienterad kring tolkning av varje plats egna unika framtid.

Det låter lite fånigt men jag älskar verkligen frasen i bloggens header.
Places are really all about people and you make Stockholm awesome! Platsen är det du och jag väljer att göra med den och det vi väljer att göra baseras helt på vilken framtid vi tror på. Vilka drömmar vi vill nära och vilken potential vi vill realisera. Det är såklart en ansats som förpliktigar men potentialen är verkligen enorm.

Alla älskar att ha en åsikt om Slussen. Att ge sig in i det är ungefär lika smart som att bära ett getingbo som toppluva. Trots det. Here goes. Varför i hela friden fortsätter man prata om nya Slussen som om det måste vara en tolkning av det som är och har varit? Sanningen är den att vi nu (äntligen!) river Slussen och har med det en helt fantastisk möjlighet att möta den framtid vi tror på i dag. Slussen ska inte byggas om. Den ska rivas. Varenda betongpelare, armeringsjärn och gatsten ska bort. Slussen kommer de facto att vara ett minne blott. Ett vitt papper att börja om på. Ändå har vi valt att göra gamla Slussen igen. Men i nya kläder. Är förslaget bra? Jovars. Är det fantastiskt? Inte en chans. Vilken framtid pekar den mot? Inte en susning. Vilka drömmar ska näras? Jag vet inte. Lattefika kanske? Gammal funktion har blivit ny estetik, med svag förankring i både syfte och vision.

Ett radikalt och modigt förslag med framtidstro hade varit att fylla igen Slussen från Mariahissen till en bit bortom gamla härbärget och bygga ihop Gamla stan med Södermalm. (Det är inte första gången det görs i Stockholm) En ny stadsdel där besöksdestinationen nr 1 möter Stockholms kreativa alibi. Tolkningarna kan bli fantastiska. Jag har ingen aning om det är genomförbart eller ens rätt sak att göra men en sak är säker. Det hade inte varit nya gamla Slussen.

Det var lättare att spå i framtiden förr, men det ska väl inte hindra oss från att försöka. Eller?

Att bygga värden på platser

Jag delar gärna upp värden i kategorier; funktionella, estetiska och emotionella. Där funktionella är hårda tabara och mätbara kvaliteter, estetiska är sinnliga förnimmande och emotionella värden är hur du känner inför platsen. De olika kategorierna tillför olika värden som väger olika mycket och som tillsammans bygger det totala upplevda värdet.

I det här är det minst lika viktigt att förstå att slutresultatet blir olika beroende på från vilket håll man börjar. Att börja med funktionella värden (hus, vägar, parker), låta arkitekter göra estetik på det och sen en reklambyrå göra dålig place branding är att missa möjligheten att bygga värden i hälften av tillfällena. Om man vill vara elak skulle man kunna argumentera för att det är riktigt dålig affärsmannaskap att inte ta tillvara på de möjligheterna.

Väljer man att bygga från funktionella värden och uppåt så lämnar man även det estetiska lagret öppet för tolkning. Det blir extra fel på platser då det är många olika aktörer som samsas på platsen. Där var och en ska göra egna tolkningar finns en stor risk att man istället skapar målkonflikter baserat på subjektiva tolkningar om vad som är fint eller fult, rätt och fel, viktigt eller oviktigt. Utan tydligt syfte (eomtionella värden) med platsen riskerar man även att de funktionella värdena inte riktigt sitter ihop med varandra.

Bygger man istället värden från emotionella och nedåt så svarar man tillsammans först på platsens syfte, det estetiska lagret har sen riktlinjer när de ska bygga värden i sitt lager och de funktionella värdena blir riktade och motiverade då de har en ram att falla innanför.

Jag vill absolut inte förnimma de funktionella värdena. De är nödvändiga för att överhuvudtaget ha någonting att bygga estetiska och emotionella värden på. Men om man effektivt vill bygga värde så är det uppifrån och ner som jag starkt förespråkar.

Varför görs det här i så liten utsträckning då?

Jag tror att det helt enkelt beror på att det är svårt. Paradoxalt nog verkar det vara så att det är lättare att göra de här misstagen ju bättre förutsättningarna för platsen är. Uppförsbacke och motvind ger en utmaning som tvingar initiativet att mobilisera det mod, tillit och energi som krävs. Att bygga de emotionella värdena kräver nämligen att alla aktörer på en plats gemensamt kommer överens med varandra om syftet med platsen och med det tvingas man även acceptera att ditt eget mål och kapacitet är inte varför platsen finns till.

Platsvarumärken ägs nämligen inte av någon men alla ansvarar för det. För att få ta del av platsens identitet och syfte (emotionella värden) så krävs det att du samverkar med de andra aktörerna på platsen.