Världens högsta trähus

11207310_10152858505361657_7815697461625928365_n

 

Världens högsta trähus byggs just nu inte i Stockholm, Sverige utan i Bergen, Norge av norska bolaget Moelven.
Varför är det här så intressant då? Jo, som jag skrivit om tidigare och som också fått uppmärksamhet i tidningen trä. Trä är gjort av kolatomer, kol som det med fotosyntes tar från luftens CO2. Kan man binda kol över lång tid i stora mängder. I det här fallet i fastigheter kan världens urbanisering bli en lösning på klimatkrisen istället för en del av problemet. Här finns en möjlighet att gå ledande in i nästa stora innovationsvåg. En möjlighet som vi just nu inte tar till vara.

Det är kul att se att ett höghus i trä faktiskt byggs. Bollen är mao i rullning. Mindre kul att det inte är något av de svenska bolagen som bygger det. Vi har trots allt betydligt mycket mer skog än Norge och förutsättningarna borde varit mer gynnsamma här. Är möjlighetsfönstret stängt nu? För det verkar som vi inte ens kommer vara två på bollen.

Trähus kan bli för oss vad oljan är för Norge

bild (1)

I veckan publicerade tidningen Direktpress en artikel om att trähus-boomen än så länge uteblivit i Stockholm. I den får jag säga några ord om varför det miljömässigt egentligen spelar mindre roll att trähus inte byggs i Stockholm men att det uteblivna symbolvärdet är desto allvarligare.

Jag har tidigare skrivit om samma sak i tidningen trä. Vi är det enda landet i världen som både har aktivt skogsbruk, råmaterialvolymer, möjlighet att industrialisera och exportera trähus som faktiskt bidrar positivt till CO2 nivåerna i atmosfären minskar. Man säger slarvigt att ett trähus binder lika mycket kol i sitt trä som två betonghus släpper ut när man tar fram dem. Och så länge trähusen står kvar är också kolet bundet i dem.

Under de närmsta 50åren ska det byggas lika mycket som det byggts under hela mänsklighetens historia fram till idag. En byggnation som främst kommer ske i städer och främst i Afrika och Asien.

Det finns ett möjlighetsfönster med enorm potential att förmå de här städerna att byggas i trä från skog med aktivt skogsbruk av trähus konstruerade att leva i några hundra år. Men det här är också ett möjlighetsfönster som alla andra. Det är bara öppet en stund och agerar man inte så missar man också tillfället.

En viktig del i det här pusslet är att trovärdigt övertyga världen om att trähus är rätt sak att göra. Som jag ser det är enda trovärdiga sättet att själva äta vår egen hundmat och i handling visa att vi tror på trähus.

Världens urbanisering är ett möjlighetsfönster för träindustrin (att rädda världen)

Fundera på följande tre påståenden:

– Ett trähus binder ungefär lika mycket CO2 som två motsvarande betonghus skapar.

– Under de närmsta 40 åren kommer det byggas lika mycket som det har byggts under hela mänsklighetens historia fram till nu. 

– Cementtillverkningen står för ca 5% av globalt CO2-utsläpp.

Allting handlar om hur man väljer att se på en utmaning. Ett träd kan till exempel ses som en bit trä eller så kan man se det som ett batteri som byggts av kolatomer separerade från luftens CO2 genom fotosyntes. De byggstenarna trä är gjort av tas alltså inte upp via rötterna från jorden. Visst, lite mineraler och vatten men själva träet är faktiskt kolatomer fångade ur luften och hålls fast av energin från solstrålar. Svårt att föreställa sig men ändå sant. Jag tycker att Richard Feyman förklarar det bra här när han berättar om eld.

Så länge trä fortsätter att vara just trä så kommer det också ha kolet fångat i sig. Men kan trä verkligen göra någon skillnad? Kan det verkligen vara ett verktyg för att påverka atmosfären? Det har faktiskt hänt tidigare en gång.

För 300 miljoner år sen utvecklades plantor till träd då de tävlade om att få solljus. Trä skapades helt enkelt för att plantorna behövde bli så starka att de kunde nå högre än sina konkurrenter. Det tog ytterligare hela 50 miljoner år för svampar att anpassa sin nedbrytsningsprocess till trä. Under den tiden så bröts trä helt enkelt inte ned. Kolet som träden tog från luften fångades i döda träd som låg kvar där de föll. Konsekvensen blev att syrehalten i atmosfären ökade drastiskt från 20 till 30%. Så småningom utvecklade svampar en enzym som tillät dem att bryta ner trä och kolet släpptes ut i atmosfären igen.

Skog har alltså – under förutsättning att volymerna finns möjlighet att aktivt påverka CO2 nivåerna i atmosfären. Trä som inte angrips av svamp kan också bevaras väldigt väldigt länge. Ett lite modernare exempel är Norska träkyrkor som stått sen 1100-talet och är fantastiskt intakta. Att binda kol i trä och sen bygga fastigheter av dem är således ett utmärkt sätt att fånga och binda kol över lång tid. Viktigt att ha i huvudet är att jorden är ett slutet system. De byggstenar som finns har alltid funnits. Ingenting nytt kommer till. Ingenting tas bort.

Det är också relevant att veta att man i Sverige aktivt har arbetat med återplantering av skog. För varje träd som avverkas planteras tre nya. Det är en mycket tätare och friskare skog vi har i dag än vad vi hade på 1800 talet. Ryssland däremot som har enorma ytor skog har inte gjort det här. I ett globalt perspektiv om rysk skog skulle stå för världens husmaterialförsörjning så skulle de även kunna lämna efter sig en tre ggr så tät skog som de har idag. Med tre ggr mer biomassa och även tre ggr mer bundet kol. från luften.

 

Konsekvensen är -och det här är mycket viktigt att förstå- att ju fler hus som byggs, ju mer material som används desto mer CO2 tas bort från atmosfären.

I world trend report 2030 kan läsas: ”Demand for both skilled and unskilled labor will spur global migration. Owing to rapid urbanization in the developing world, the volume of urban construction for housing, office space, and transport services over the next 40 years could roughly equal the entire volume of such construction to date in world history”.

Det ska alltså byggas lika mycket de närmsta 40 åren som det byggts under hela mänsklighetens historia fram till idag. Det kommer ske i städer men inte  på hemmaplan, faktum är att det inte finns en enda europeisk stad på top 100 listan över världens snabbast växande städer . Det vi har att handla med är kunskap och råvara som möjliggör en hållbar utveckling. Det som är up for grabs är så enorma volymer byggnation att de ensamt skulle kunna kickstrarta den sjätte Kondratieffvågen åt oss. Det handlar alltså om att tillhandahålla 14.000 bostäder per dag, varje dag under de närmsta 40 åren.

Men det här är ett möjlighetsfönster som alla andra. Tas det inte till vara så kommer det stängas och tåget  missas. Ser man på utvecklingen idag så verkar det tyvärr som att den här oöverträffade urbaniseringen inte kommer byggas i trä. Då är också 4 gradersmålet helt omöjligt att nå. Man kan hoppas att det inte blir så.

Framtidens småhus 3 – teknikutveckling

Tidigare har jag gjort en spaning om 90-talisternas förändrade köpmönster för bostäder och framförallt småhus. I en serie om fem delar ger jag min tolkning av hur en framtid för småhus kan se ut. I en tidigare post har jag funderat kring bilden av ägande och vad det egentligen är man köper. och även vilken förändring i världsbild vi står inför.

Förändringarna som teknikutvecklingen gör sker så snabbt att de i dag är svåra att förutse.
Men jag tror faktiskt inte att teknikutvecklingen i sig kommer påverka vår syn på vad ett hem är. Däremot kan det komma att påverka hur hem byggs, förväntningarna på vad man kan göra med sitt hem men framför allt kommer det påverka synen på hur man vill leva sina liv.

I själva produktionsledet är vår främsta tillgång fortfarande trä. Trenden om 3D printing kommer inte i överskådlig tid konkurrensmässigt kunna bygga hus som i erbjudandet står sig mot trähusen. Däremot är det nog mer troligt att se den utvecklingen i slumstäder inom några år. Där är kraven på precision mycket lägre medan steget från bockad plåt till lera tillräckligt stort för att det ska vara värt att ta steget.

Där teknikutvecklingen kommer påverka småhusindustin i produktionsledet är möjlighet i att anpassa och genomföra köpet. Det är inte långt kvar till småhusleverantörerna ger sig in i pricerunnerliknande jämförelsemodeller. Inte heller till det att du kan sätta ut din koordinat i en app för att se tillgängliga leverantörer och modeller på din plats. Automatisering i försäljning och anpassning kommer optimeras till det att den känns självklar. Det här i sig är inte heller där förändringen kommer ske. Det är i dag hygien att i alla led jobba med effektivisering i alla led.

Enligt teserna. 1. You can not manage what you can not measure. 2. Everything that can be measured can be automised och 3. Everything that can be automised will be automised. Så är det inte mycket till framtidsplaning att se på det som är, ställa sig i tangentens riktning och låta sig fångas av vinden.

P2P Banking i finansiering av köp och projektering är en trend att ha under bevakning. Jag tror mycket intressant kommer hända nu när det har blivit dyrt att köpa pengar. Men det som sker kommer göra det på baksidan. Ingenting som direkt påverkar synen på själva småhuserbjudandet.

Att prata om att internet verkligen blivit omninärvarande infrastruktur i landet tycker jag är mer intressant. Men inte ur ett tekniskt perspektiv. Utan hur det förändrar vår syn på världen.

Det har tagit sju år för sociala nätverk att slå sönder synen på vad en vän är och hur man använder sig av dem. Det har tagit IPhone lika lång tid att förändra vår syn på tillgänglighet av information. Personligen tror jag att synen på vad ett kontor är -och med det även vad arbete är- kommer förändras i grunden när surfplattor väl fått fotfäste och dominerat ut bärbara datorer. Krafterna som påverkar människan är många, starka och svåra att förutse.

Acceptansen för att jobba hemma kommer slå bredare, möjlighet att bära sig själv kommer tas tillvara av fler. Men konkurrensen av kvalificerade yrken kommer i större utsträckning att bli global och automatisering kommer även att skörda många arbetstillfällen. Det är för individen en komplicerad framtid vi möter. Där möjligheterna är stora men risken att bli lämnad vid perrongen nästan större.

Rent konkret tror jag att man som människa blir mer angelägen att skapa sig en trygg hamn för sig själv och sina nära. (definitionen på vilka sina nära är har ändras lite de senaste åren). Men också att tillgänglighet av allt som finns i världen förväntas finnas oavsett var man väljer att skapa sin trygga bubbla. Att möjliggöra att driva butik som inte direkt är beroende av de människorna som går förbi utanför dörren i form av e-handel är en intressant utveckling på det här spåret. Särskilt om det möjliggörs i större skala och med en attraktiv stadsbild i åtanke. Men samma trend påverkar även åt andra hållet. Behov av köpcentrum kommer att fasas ut.

Att sälja hela områden till grupper av vänner är en annan trend jag tror kommer få fotfäste. När uppfattningen om vem jag är mer och mer utgörs av vilka jag omger mig med blir det även brett viktigt i valet om var jag väljer att bo.

Oavsett tror jag inte att teknikutveckling direkt blir en konkurrensfaktor i att skapa attraktiva småhusområden utan förmågan att anpassa sig till de nya förutsättningarna som teknikutvecklingen skapat de senaste åren kommer vara där slaget sker.