Framtidens småhus 1 – reduktion

Den enskilt mest lästa posten på localgrowth.se är cry me a river. Den blev bland annat rejält analyserad och kommenterad på bloggen Cornucopia? Även om det är stor bredd på kvaliteten på kommentarerna så tycker jag att engagemanget åtminstone visar hur fängslande frågan är.

Cry me a river posten var en spaning på en trend jag tycker mig se. Men vad betyder den rent konkret om man tar ner den i verkligheten? I en serie om fem delar ska jag försöka ge en så konkret bild och min tolkning av hur en framtid för småhus skulle kunna se ut.

Jag vill förtydliga att den grupp jag kallar 90-talster är de första som aktivt väljer en annan väg. Även om 80-talisterna egentligen vill ha det tidigare generationer kunde få så måste de på tvång välja andra val. Bland 90-talisterna kommer trenden få fotfäste. Det betyder inte att alla 90-talister på en gång kommer agera annorlunda. Även de består av olika marknader och målgrupper med olika behov.

I cry me a river posten konstaterade jag att jag fram till i dag inte sett något exempel på småhusleverantör som möter den här trenden. En sanning som kanske behövs förtydligas. Det finns aktörer som erbjuder prispressade produkter. Men som jag ser det är det som behövs inte ett suboptimerad billigt småhus. Det är någonting helt annat som är svaret på frågan om vad marknaden efterfrågar. För även om prislappen passar målgruppen så är det upplevda värdet av det man vill sälja fortfarande lägre än prislappen på huset. När det händer har man vid definition inte ett erbjudande.

Så, vad är det som har ett högt upplevt värde för den här målgruppen och hur möter man det?

Min och tidigare årskullar har varit väldigt angelägna om att manifestera sina framgångar genom konsumtion. ”Titta vad jag har råd med!” Har varit ett säkert sätt att lyfta sig själv i andras ögon. Härom dagen satt jag bredvid några unga tjejer på ett fik och hörde hur de fullkomligt förlöjligade mannen utanför som stod och pillade på sin bil i miljonklassen. Han var inte cool som kanske jämnåriga med mig skulle tänka. Han var i deras ögon korkad, osmaklig och svag som hade haft det obegripligt svaga omdömet att sätta sig i beroende mot banken i sitt ägarskap av bilen. Letar man efter mönster så hittar man dem oavsett om de finns där eller inte. Så det jag såg var just bara det. Nåt jag sett. Men trenden är däremot ett faktum. Framgång kommer inte manifesteras genom konsumtion i samma utsträckning som den görs i dag.

Faktorerna man istället vill manifestera sin framgång i är mer orienterade kring stabilitet, långsiktighet och förnuft. Smart är billigt men billigt blir inte nödvändigtvis smart. Det måste till andra faktorer med. Ett exempel på trenden är att ha tillgång till istället för att äga själv har seglat upp som ett attraktivt alternativ. Det gäller allt från bilar, lantställen, gräsmattor, grillar och studsmattor. Kanske i längden till och med hem. En stor egen gräsmatta med egen studsmatta och egen grill kan alltså med fördel bytas ut mot en gemensam yta där barnen gemensamt kan leka och papporna grilla i kapp på den gemensamma grillen. Det har helt enkelt ett högre upplevt värde mot målgruppen. Samma sak går att applicera på arbetsplatser, konstruktioner med bilpooler osv.

Skiftet mellan att primärt konsumera för att mata egot till att investera i sin framtid tror jag även kan yttra sig i vilken långsiktig potential man köper in sig i. Att det man går in i inte bara ska passa behoven i dag utan även vara del i en livslång livsplan. När du idag köper en bostad så köper du i effekt en kostnad. Att möjliggöra intäkt förvandlar ett köp till en investering, inte bara ur ett värdeökande perspektiv vilket har varit försäkringen i köp fram till nu. Bostäder som möjliggör uthyrning tror jag kan vara ett intressant sätt att bygga attraktivitet. Ett hem som man kanske i det vuxna livets start hyr ut till 2/3 och när behov och förmåga kommer successivt fasar ut hyresgäster för att själv bo. Tänker man även att intäkter även kan komma från juridiska personer så finns det sätt att hitta intäkter till och med utan att hyra ut yta. Elöverskott är ett av många exempel.

Lyckas man laborera med bostaden som intäktsmaskin så slås ju även bankens lånemodeller sönder eftersom de räknar med att ett hem är en kostnad. Det kanske finns utrymme för hus i 3-7M klassen på en framtida marknad om man angriper problemet från det här perspektivet istället.

Forts i morgon.

Författare: Martin Palacios

Hjälper beslutsfattare, ägare och styrelser att metodiskt och över tid lägga sin begränsade energi där den gör mest skillnad. Nås på +46761108901 eller martin@palacios.se. Twittrar som @palace.

  • http://twitter.com/hansahlborg Hans Ahlborg

    Mycket intressant perspektiv och i högsta grad rimligt att delfinansiera sitt boende men det tarvar som du säger nya modeller för finansiering och en stabil arbets-/finanspolitik

  • http://twitter.com/lindahli Martin Lindahl

    Intressant. Jag kan ta vår stuga på Gotland som ett bra exempel. En förutsättning för investeringen var att stugan ligger i en strandby nära havet och som görs tillgänglig för uthyrning när vi inte är där. Utan uthyrning hade vi inte haft råd med stugan.