Din åsikt om mig säger mer om dig än om mig.

Från tinning till tinning bakom pannan ligger ett sex visitkort tjock del av hjärnan som har gett sig själv namnet Prefrontala cortex. Det är en förhållandevis liten del av din hjärna. Om informationsmängden den kan hantera skulle jämföras i volym så skulle det vara en kubikmeter om resten av hjärnan utgjorde hela vintergatan.

Prefrontala cortex behöver väldigt mycket energi i form av glukos jämfört med resten av hjärnan för att fungera och eftersom hjärnan i sin natur är energisparande så försöker den att i så stor utsträckning det bara går att inte använda sig av prefrontala cortex.

Men det är den enda delen av hjärnan som är kopplat till alla andra delar. Man skulle kunna beskriva den som en scen där information från olika delar av hjärnan tas fram och tillsammans skapa nya tankar. Med en grov (och nästan felaktig) förenkling kan man säga att det är din inre röst.

Prefrontala cortex har också hand om din impulskontroll, din förmåga att läsa folk och sköter din logiska problemlösning.

Limbiska systemet är en annan del av din hjärna. Den utgörs av flera neurologiska nätverk som utan att blanda in ditt rationella jag scannar av och bedömer potentiella faror och belöningar i din omgivning. Det här gör den ofta. Ca 5 ggr per sekund.

Uppskattningsvis 10 procent av hjärnans aktivitet vid en sån scan finns i inhämtande funktioner. 90% av aktiviteten hämtas från redan existerande information i hjärnan. Mao 90% av dina intryck är din hjärna som pratar, 10% den faktiska omgivningen.

Man tror att eftersom konsekvensen av att bedöma faror fel jämfört med att bedöma belöningar fel är så stora så är också nätverken som bedömer faror på alla sätt större, mer omfattande och djupare än de som sköter belöningarna. Om du inte instinktivt kan avgöra vad du tar in så kategoriseras av samma anledning observationen som ett hot.

När hjärnan väl identifierar en belöning så är känslan därför också mycket kortare och inte alls lika intensiv som när den identifierar ett potentiellt hot.

Det har visat sig att till och med små registrerade faror starkt påverkar din förmåga till perception, din kognitiva förmåga, din kreativitet och din samarbetsförmåga negativt. Funktioner som är beroende av Prefontala cortex. Man kan säga att den har en slags peak performance när limbiska systemet säger det inte föreligger någon fara men inte heller någon omedelbar jättestor belöning. Är limbiska systemet aktivt så är prefontala cortex inte det och tvärt om.

Det här kan handla om småsaker som den semantiska skillnaden på att lösa ett problem för att undvika att någonting dåligt kommer hända jämfört mot att möta en utmaning för att ta sig till en bättre plats än där man är nu till exempel.

Det största nätverket i limbiska systemet är det primära hotnätverket som bland annat registrerar smärta och andra livshotande faror. Det har också visat sig trigga väldigt hårt på sociala aspekter. Troligtvis pga att vi är så utpräglade flockdjur och vår position i den varit direkt avgörande för vårt välstånd.

Det man nu vet att primära hotnätverket reagerar starkt på är bland annat om din status utmanas, om förmågan att förutse vad som kommer hända, om vi -eller någon annan- har kontrollen, om man blir behandlad rättvist. Sånna grejer.

Hjärnan skiljer alltså inte på fysisk smärta och social smärta. Det är samma sak.

Oavsett hur rationell du tror att du är så är det de här faktorerna som avgör om du känner att det beslut du ska ta är en bra eller en dålig grej. Det är först efteråt när systemen har förhandlat fram en position som det skickas upp på scenen för din inre röst att sätta ord på.

MEN kanske det viktigaste av de grejer som primära hotnätverket reagerar på är att vi gör en instinktiv internalisering/externalisering av människor när de bedöms. Delar de dina mål eller utgör de ett hot. Vän eller fiende.

Det här sker -tror man- genom speglingar. Ser ni lika ut, har ni samma kläder, samma stil, skickar de samma signaler blir man ingroup, kan du inte avgöra så blir personen du bedömer på en gång outgroup.

Visst, man kan säga; folk som inte vet bättre gör så, det gäller inte mig. jag står över det där. MEN det gäller dig med. Ditt rationella tänkande har ingenting med det här att göra.

Vänta, det blir ännu märkligare.

I din och andra primaters hjärna finns någonting som kallas för spegelneuroner. Om du ser någon som gör sig illa, eller motsatsen så kan du förnimma den smärtan / vällusten själv nästan som om det var du som råkade ut för den. Det är dina spegelneuroner som jobbar. Men de jobbar bara om du kategoriserat den du tittar på som vän. Faller de in i den andra kategorin så fungerar inte de triggers som i slutändan utgör vår empati och moral.

Du använder också samma nätverk som du gör när du själv talar och tänker när du lyssnar på någon som du kategoriserat i din ingroup. Med det så visualiserar, känner och aktiveras din hjärnas alla vrår.

Jag säger det igen. Du kan inte skilja på dina egna tankar och andra ingrouppersoners tal och/eller skrift. Du behandlar dem som dina egna. Någonting som givetvis inte händer när du lyssnar på någon som du kategoriserat som potentiell fiende.

Man kan alltså omöjligt övertala någon som kategoriserat dig som ”outgroup”. Det går inte. Spelar ingen roll hur rätt du har.

Nu när du vet det här. går det att påverka? Nej, inte om känslan redan är i gång.

Men man har ungefär en sekund på sig att bromsa och omdefiniera det man registrerar till någonting annat innan känslan blir för stor. Någonting som inte funkar om impulskontollen i Prefrontala cortex redan är avstängd pga fara.

Stressade personer kan alltså inte läsa andra, är sämre på perception, har kraftigt nedsatt kognitiv förmåga, kreativitet och samarbetsförmåga. Hur produktivt är det egentligen att ha mycket att göra? Hur bra är en stressad person på att se vad andra kan hjälpa dem med? Hur bra är de på att hjälpa andra? Vilka missade möjligheter och svinn i arbete tror du kan spåras hit?

Vidare, hur klokt är det egentligen att låta rekryterare göra bedömningar på kandidater?

Vad tänker du nu?

Jag hoppas att du blev lite klokare, fått struktur och känner att allt kanske inte är så krångligt trots allt. Behöver du hjälp med ditt strategiska ledarskap, vill övertyga någon eller bara önskar veta lite mer så når du mig på martin@palacios.se. Maila mig och berätta vad jag kan hjälpa dig med.

Fyll gärna på med dina egna tankar och dela posten om du tyckte innehållet var bra. Och tack för att du tog dig tid att läsa!

Författare: Martin Palacios

Hjälper beslutsfattare, ägare och styrelser att metodiskt och över tid lägga sin begränsade energi där den gör mest skillnad. Nås på +46761108901 eller martin@palacios.se. Twittrar som @palace.